Det började med Steven. För många år sedan fotade jag en romsk man som hette Steven för en kommande utställning på ett stadsmuseum. Han bodde året runt i en husvagn utan el och rinnande vatten. Steven var musikant och ville bli fotad med sina instrument. Han var energisk och pratade mycket. Trots att vi var inomhus så ville han inte ta av sig sin stora pälsmössa.

När vi precis hade avslutat fotograferingen sa han ”take one more, when I close my eyes”. Han lutade sig tillbaka och ansiktet skiftade karaktär.  Jag frågade om han ville ha bilden. Han skakade på huvudet, reste sig och tackade för fotograferingen och gick ut.

 Jag har bett samtliga skådespelare att låta det de ser i sitt inre spelas upp på insidan av ögonlocken, så nära betraktaren som möjligt. Med ögonen slutna talar gesterna och uttrycken för sig själva. De är alla män, som jag själv och som Steven. Med ögonen stänga är vi blottade och utan förmåga att försvara oss från yttervärlden. Redskapen för status, makt och kontroll är för ögonblicket bortlagda.